Sorgen över att vara sjuk infinner sig hos alla, men hanteras naturligtvis på olika sätt av olika personer.
Man går igenom olika faser i sorgearbetet:
FAS 1 – Förnekande och chockfasen
Längtan efter att få vara frisk och protest emot sjukdomen. Det är då lätt att bli arg på anhöriga, läkare, m fl, och att uppleva en förlamande trötthet.
FAS 2 – Reaktions- och bearbetningsfasen
Man övergår till att acceptera tanken på att leva med sin sjukdom. Om man har lugn och ro och har någon som stöttar, så kan man börja fundera på sitt fortsatta liv.
Man kan återuppta gamla aktiviteter, som ej är för ansträngande, och blir mer mottaglig för nya erfarenheter. Får man svårigheter i denna fas så bör man söka hjälp. Kanske behöver man varva ner och arbeta mindre. Om man har ett arbete med mycket folk omkring sig, kan en omskolning, eller byte av arbete komma på tal. Man kan också behöva en tids sjukskrivning om man inte redan är sjukskriven.
FAS 3 – Nyorienteringsfasen
Man försöker återvinna sig själv, och återfå kontrollen över sitt liv.
Nu har man arbetat sig igenom krisen och återfår självkänslan lite i sänder, man börjar se framåt trots problemen. Hela tiden ger yrselattackerna en osäkerhetskänsla. Får man dem ofta kan det leda till att man isolerar sig.
Hur ska jag bete mig när jag får ett anfall? funderar man över
Medicin och behandling är andra frågor. Var står mina anhöriga? Behöver jag färdtjänst, mobiltelefon, osv… Allt detta ska man söka svar på.
Man bör tänka på:
- Vad klarar jag och vad måste jag avstå ifrån?
- Hur ska jag kunna rehabilitera mig själv? Ex. avslappning varje dag
- Vem behöver jag stöd av: Läkare, kurator, psykolog och medkännande vän, anhörig?
Menièreföreningen är ett ovärderligt stöd, när man kan och orkar ta sig dit.
Det är viktigt att ta med anhöriga på läkarbesöken, för att de bättre ska förstå din situation. - Sök kontakt med någon som har Menières sjukdom och få del av den personens erfarenheter.
Nu har man anpassat sig till en förändrad funktionsnivå och de gränser som sjukdomen sätter.
Skrifter vi använt:
- ”Kris och utveckling” av Johan Kullberg.
- ”Att leva med perifer yrsel” av Barbro Merdel, Karolinska Inst.
- ”Den förbjudna sorgen” av Gurli Fyhl.
